På BUVA
Vid halv tolv så lämnade vi en glad och lugn kille till operationen. Det var otroligt tungt att gå därifrån då jag plötsligt insett att det är ju risker med alla operationer. Men de måste ju göras. Så Henke och jag for upp till rummet och hämtade plånböcker för att sedan bege oss till Gränby centrum.
Vi åt på Burger King. Och när jag skulle slänga vårt skräp så stod det två killar i 5-6 årsåldern där. De frågade vart de skulle slänga deras tomma muggar och jag visade dem. Direkt efteråt så hoppades jag att Lucas kommer få vara den som får hjälp av en främmade människa sen.
Vi gick in i några butiker och vi båda hittade lite nya kläder. Och så hittade vi ur&penn så där införskaffade vi en nyckelring och ett halsband där 20 kronor sammanlagt går till barncancerfonden. Sen kunde man runda upp till en summa till förmån av barncancerfonden och det ville jag också göra. Men jag kunde inte slå koden. Jag började gråta och var tvungen att gå ut.
Och när vi var påväg tillbaka så ringde min mobil. Hjärtat stannade för en stund. Det var alldeles på tok för tidigt för det dolda numret att ringa. Men Lucas var färdig och var på väg till BUVA. Vi var alldeles i närheten av sjukhuset så Henke gasade på lite extra. När vi kom till BUVA så hade inte ens Lucas kommit dit, så vi var rikigt snabba! Nu kom läkaren precis som opererat Lucas och berättade att allt går bra! Så underbart skönt att höra!
Nu väntar vi bara på avdelningspersonalen så att vi får komma upp på rummet igen och gosa med vår lilla prins! Och imorgon börjar behandlingen på riktigt!