Uppsala avd 95A
18 juni 2013
Fem i halv sex ringde klockan på nattduksbordet. Det var dags att gå upp för att packa ihop oss och åka till Uppsala. Medan jag och Henke bytte om så kom två sköterskor in för vägning och för att kolla hans temp. Allt såg bra ut även där. Klockan 6 så började vi röra oss mot Uppsala, med ett stopp hemma.
När vi kom hem så började vi göra frukost till oss. Plocka ur kylen på mjölk, vispad grädde och allt annat som kan bli dåligt under tiden som vi inte är hemma. Vi packade ner kuddar, mer kläder till Lucas och lite mer till oss. Vi var tvungna att åka hemifrån senast halv åtta för att hinna upp tills dess att vad ville att vi skulle vara i Uppsala, men vi var effektiva och satt i bilen redan kl sju. Jag valde att köra först så att Henke fick äta hans frukost då han skulle använda en sked. Jag satt i en massa tankar så jag var på väg att köra för fort förbi en fartkamera men Henke, trots att han börjat vila ögonen, hojtade till så jag hann precis bromsa. Innan Enköping så bytte vi, så att Henke fick köra.
Vi kom fram till Uppsala vid kvart över åtta, halv nio. Vi parkerade framför entrén till avd 95-96. Vi gick in och anmälde oss vid patientanmälan. Hon i kassan sa hur vi skulle ta oss upp till avdelningen. En hisstur och två våningar upp så var vi framme. Vi blev visade till ett litet, trångt rum som jag direkt vantrivdes i. Men lyckligtvis så fick vi byta bara några minuter senare till ett rum som var större och mysigare, så mysigt som ett sjukhusrum nu kan bli.
Jag har verkligen ingen koll på tider nu för allt har verkligen varit kaotiskt även om vi har fått vänta på många svar, många tankar som snurrar runt. Ungefär vid tvåtiden så skulle jag ta ner Lucas till operation, vilket låter mycket värre än vad det var. Dessvärre så hade vi fått information om att jag skulle få följa med in tills dess att han somnat, men när vi var framme och jag börjat klä på mig så säger personalen där att han är för liten för det. Käftsmäll nummer, ja vilken det nu är i ordningen. Gråtandes gick jag därifrån och tillbaka till avdelningen, till min underbara klippa och älskade Henrik.
På operationen skulle ta ett benmärgsprov för att kunna se om det är leukemi och isåfall vilken sort det är. Efter dryga timmen så fick vi gå ner till BUVA, uppvaket, där vi hade en hungrig liten gosse. Han klunkade i sig ordentligt med mat och toksomnade igen. Vi kom upp till avdelningen igen efter en timme ca och Lucas fortsatte att sova.
Som sagt var så är tidsuppfattningen helt kajko så jag vet inte riktigt när läkaren Per kom in, men det var senare på eftermiddagen i alla fall. Alla som kommit in för att informera har satt sig ner på en stol och detta gjorde även Per. Vi hade tidigare fått veta att vi skulle få veta svaren från provtagningen av benmärgen på onsdagen, men redan nu så hade de fått en del av svaren. Det var leukemi. Ansiktet begravdes återigen i händerna. Jag uppfattade nog inte så mycket mer av samtalet för jag kollade mest på min älskade lilla groda som fortfarande sov sött. Tur var det för när läkaren gått så brast både jag och Henke ut i gråt och omfamnade varandra. Jag orkade inte länge utan jag begravde mitt ansikte i hans knä medan han höll om mig.