Maktlöshet
Kräkningarna fortsätter.. Dock inte lika mycket men det händer inte så mycket på vågen. Häromdagen blev jag helt paff när jag fick i Lucas sju teskedar puré. Men den lyckan blir så kortvarig när jag nu ikväll försökte med Äpple och Pärongröt som han ätit tidigare och nu inte ens satte i halsen utan bvara smaken fick honom att kräkas.. Vad i helvete ska vi ta oss till??
Idag har Lucas själv fått bestämma när han vill äta. Vilket har visat sig vara en del med långt ifrån tillräckligt. Och det blir ju inte bättre av att han kräks också.. Nästa vecka börjar troligtvis kortisonet igen och då kommer han efter ett tag bli hungrigare och hunrigare men hur fan ska det gå när han bara kräks.. Jag som hade lite förhoppningar om att han skulle gå upp det han missat i vikt men om detta fortsätter så kommer han stå kvar där han är nu.. Runt 8 kilo... Där han har legat i två månader.
Vi är såklart oroliga över detta men nu finns det inget som kan göras. Han är fortfarande förkyld, han har en sond som han inte blir av med och han går inte upp i vikt.. Vi är så maktlösa i denna jävla sjukdom..
FAN VAD JAG LÄNGTAR TILLS OM TVÅ MÅNADER DÅ UNDERHÅLLSBEHANDLINGEN BÖRJAR OCH LUCAS BÖRJAR MÅ BÄTTRE. (CAPS ÄR MEDVETET!)
Längtar såklart mer tills när han är frisk men nu vill jag att detta helvetet med kräkningar ska ta slut först..