Börja om från början
Som jag skrev i tidigare inlägg så åt Lucas själv hela söndagen i stort sett. I måndags åt han men kräktes upp allt. Så vi sondmatade och han kräktes. Han fick inte behålla så mycket mat. Och på kvällen så hade han feber. 38,5. Så jag ringde till sjukhuset och en sköterska, som vi inte gillar, svarar och säger att vi ska ge Alvedon och avvakta, eller komma in direkt om vi var oroliga.
Jag ringde till Uppsala för att rådgöra med dem och då svarar ytterligare en sköterska jag inte gillar. Hon säger att vi ska åka in för att det låter som om Lucas har sepsis. Eh jaha? Vi lägger på och jag och Henke söker på vad sepsis är. Blodförgiftning. Då ringer jag tillbaka till Eskilstuna och ber att, samma sköterska, ska prata med en läkare för att vi ska få veta bättre vad vi ska göra. 40 minuter senare har vi inte hört ett ljud så jag ringer igen. Då är läkaren upptagen med en förtidig född bebis och det respekterar jag MEN då kan ju den där jävla sköterskan informera oss om det också!!! Vi lägger på och börjar packa iordning oss för att åka.
När vi precis är redo att åka då ringer läkaren som pratar ännu sämre svenska än den andra läkaren som vi inte gillar. Fuck! Minns inte vad hon sa men vi åker i alla fall in. Väl inne på sjukhuset så gör en svensk sköterska lite koller på Lucas och sätter en kisspåse på honom. Läkaren kommer senare än vad hon sagt. Vi fattar knappt två ord av vad hon säger. Det vi uppfattar är att Lucas är trött varpå jag säger att han normalt sover hela nätterna och hon svarar nej men jag såg att han var trött på ett ögonblick. JA MEN TACKA FAN FÖR DET, KLOCKAN ÄR TRE PÅ NATTEN OCH HAN SOVER HELA NÄTTER SEDAN HAN VAR TVÅ VECKOR, skriker jag.. I huvudet. Hon kollade även öron och hals. Hon hann se in i halsen, ja inte ens en sekund och säger att det är där problemet sitter. Han är röd och kan då ha en inflammation. Eller infektion, svårt att höra vad hon säger och detta fick vi veta då jag frågade vad hon hade sagt då hon pratar snabbt och sluddrigt på brytande svenska.
Jag och Henrik tittar på varandra och båda tänker samma tanke. Lucas har kräkts mycket och det är därför han är röd i halsen. Och det får vi medhåll på tisdagsmorgonen av läkaren som har hand om Lucas i vanliga fall här i Eskilstuna.
Och med att antibiotikabehandling startades så sattes även ett glykosdropp. På 50 ml i timmen. Så mycket fick han när han skulle vara fastande inför hans första operationer. Hej då matlusten som precis kommit tillbaka. Och nu idag, onsdag, så är droppet sänkt till 25 ml i timmen (sedan igår eftermiddag) men vill Lucas äta själv? Nej. Så jag matade genom sonden nu vid nio, var inte ens klar tio o tio men då kommer precis allt upp. Så nu ska jag säga att vi vill att det kopplas ett TPN, näringsdropp, på honom så att vi slipper mata honom då han ändå kräks upp hälften. Och sedan, oavsett hur det blir med droppet, ja då får vi börja om från början med flaskövning. Fuck!