lucaskamp.blogg.se

 

Nu är det en vecka sedan vi åkte in med feber. När provsvaren kom så visade ju det sig att Lucas blodvärden var riktigt låga, så låga som de var när han gick på de tuffare cytostatikan och man bestämde att avbryta Lucas leukemibehandling tills värdena gått upp igen. Så nu har han missat 8 kvällar och en torsdag med cytostatika. Det är ingen fara dock. Det hade varit värre om han fortsätter vara låg, då han inte ska vara för låg nu. Och igår så fick vi veta att värdena gått upp och när jag frågade läkaren om vi skulle börja igen så tyckte han vi skulle vänta tills på måndag och se hur proverna ser ut då. Han skulle även gå på behandling för att få upp värdena ännu mer tills måndag.

 

Och det har visat sig ordentligt idag. Lucas har varit riktigt pigg. Nu hoppas jag bara att behandlingen mot clostoridiumet tar ordenltigt så han får tjocka på sig och bli mer stadig i utvecklingen. Han hade ju precis börjat gå innan han blev magsjuk och han går ju nu med men det är så vingligt så att man tror att han precis lärt sig gå. Ja så är ju fallet förvisso men det ser ut som om han lärde sig gå igår.

 

Och sedan var det lite jobbigt idag när vi var på vårdcentralen (vi åkte dit då jag trodde han hade lågt HB vilket han inte hade). En flicka i treårsåldern och hennes mamma satt i väntrummet. Lucas började gå mot leksakerna och flickan frågade mig om han var min lillebror och hennes mamma sa att det var nog min bebis. Jag svarade att han var min bebis. Flickan sa då att de också hade en bebis hemma varpå mamman svarade att deras bebis var äldre, över ett år. Jag blev så stött och ledsen över vad hon sa. Hon vet ju såklart inte om vår situation men Lucas ser inte ut att vara över ett år. Han är så tunn och smal och vinglig så man tar honom lättare för en nio-tio månaders än en ettåring.