Allt för länge sen
Det är sjukt länge sedan jag skrev här. Just nu lever vi ett så normalt liv som det bara går. Vi båda jobbar, vi äger ett hus, Lucas går på förskola och vi försöker pussla ihop dagarna som en normal familj. Men vi måste pussla lite extra. För att få till läkarbesök och provtagningar om vartannat.
Allt har hittills, peppar, peppar, gått bra. Lucas ligger "normalt" i hans värden. Alltså stabilt, där han ska ligga under behandlingen. Någon dipp här och var och någon ökning men oftast har han varit sjuk då. Som han är just nu. Förkyld och slemmig i halsen. Och igår så tog vi prover. Allt såg bra ut utom Hb. Det låg på 86. Han har legat på 100-105 de senaste månaderna. Antingen så är det något så enkelt som ett fel på svaret eller så är det början på något ännu sämre.
Om mindre än en månad så ska Lucas göra ett benmärgsprov för att se att underhållsbehandlingen går som den ska. Och med hb-svaret från igår så har jag blivit så otroligt rädd för att det ska ha kommit tillbaka. Cancern. Jag hoppas innerligt att svaret är felaktigt, att Lucas fortsätter att besegra cancern. Men någonstans inom mig så gnager en känsla. Känslan att vi ska behöva gå igenom all skit igen. Att allt som vi planerat ska bli omkullkastat. Men jag hoppas, hoppas och ber för att allt ska vara bra. Med vår älskade lilla kille som är det finaste som finns!
Jag kommer vara så sjukt nervös fram tills benmärgsprovet och speciellt efter det. Tills vi får veta.