lucaskamp.blogg.se

 

Ligger i sängen. Hör Lucas hosta. För tio minuter sen hade jag precis somnat in efter den bästa dagen på över en vecka. Och vaknar av att Lucas hostar till, jag slänger mig upp (iPhonen vill autokorrekta till skönhet istället för slänger) sliter tag i kräkpåsen som ligger mellan mig och Henke på den slarvigt utlagda handduken, springer in, får upp Lucas i sittande position lagom tills han kräks i påsen. Ja just det, jag hinner tända lampan i förbifarten i trappan så jag ska se något. 

 

Idag var alltså en bra dag. Förra veckan lät det som att Lucas var gjord av slem på tisdagen så vi valde att vara hemma med honom. Vilket var helt rätt val. Han fick senare feber, efter att ha varit högtempad på morgonen. Alla prover såg bra ut. Febern försvann efter ett par dagar.

 

Men vi besökte sjukhuset på onsdagen då febern kommit tillbaka. Där utsätts Lucas för vattkoppor, som inte är bra för honom i och med behandlingen. I tisdags, 19 maj, får vi veta att han inte har några antikroppar mot vattkoppor (fördelen med att ammas, om man kan) och en förebyggande behandling sätta in mot det. Henke är då på sjukhuset. Vi har så också själva konstaterat att Lucas har fått tillbaka den tarmbakterie som han hade förra året, nästan exakt samma tidpunkt. Men prover måste tas, de säger att det tar tre dagar att då svar. Det var tisdag. På onsdag sätts behandling mot bakterien in. Det växte fort i odlingen som tur var.

 

Men så fort vår lilla älskling får denna hemska bakterie, som för övrigt finns hos oss alla, men som tar överhanden efter en lång antibiotikakur (där vi alltid i framtiden ska vara extra hårda på att sätta in behandling mot den direkt när han får intravenös antibiotika), så kräks han och bajsar löst varvat med någon typ av konsistens (ursäkta detaljerna) trots att han inte äter en smula knappt. 

 

Men idag var det en bra dag. Han har, med tanke på att han inte ätit något på dagarna, sovit i fyra timmar på dagarna. Men idag busade han för fullt med kusinerna och åt mer än vad han ätit på en vecka. Men trots denna dag så kräks han mitt i natten. Pga tarmbakterien som antagligen gör så att han får ont i magen.

 

Jag är så innerligt glad och lättad över att min sambo och pappa till Lucas har valt att gå hem och vabba den sista tiden. För med den här skiten som vi får uppleva i slutet av vår sons leukemibehandling, den är skrattretande. Det är ju såå nära slutet nu! Hoppas jag! 

 

Nu ska jag sova igen, får se bör jag blir väckt nästa gång. 

 

 

 

För två veckor sedan så fick vi veta att Lucas värden äntligen gått upp igen. Då hade han varit hemma tre veckor från dagis. Vi pusslade och pusslade för att få vardagen med jobb och vab att funka. Jag som har nytt jobb och Henke som snickrar och låg efter i tid. Men den sista veckan så hade jag ringt min chef och gråtit i telefonen och sagt att jag inte orkade mer nu. Vi hade precis fått veta att Lucas hade en infektion i handen och skulle få ytterligare en till antibiotika. Han var tack och lov väldigt förstående!

 

Och då, när vi fick veta att Lucas värden var tillräckligt bra för att återigen få vara på dagis, då var det 8 veckor kvar av behandlingen. Och den kvällen fick han börja med hans cellgifter igen. Och vi var tvugna att öppna en ny flaska. Den flaskan har en hållbarhet på 56 dagar. Eller 8 veckor om man vill se det så. Känns som att det var meningen att han skulle sjunka i värdena, för att sen få börja med cellgifter igen på exakt den dagen då vi börjar se slutet på hans behandling! Men jag hoppas att han inte hinner sjunka såhär lågt i värdena igen. Det vore extremt jobbigt nu när vi är så nära!