Denna morgon har inte alls varit rolig. Inte natten heller.
Av den senaste medicinen har Lucas blivit trött, otroligt trött. Han sover mest hela dagarna och när han är vaken så skriker han mest och kräks upp mat, medicin och när magen är tom så kräks han ibland slem och ibland ingenting. Men man ser hur han kämpar, kämpar för att hosta upp något. Sonden retar, han har ont i munnen. Igår var vi iväg i ca en och en halv timme och då var allt som tur bra.
Och idag på morgonen så gjorde jag det man inte får göra. Jag jämförde Lucas med andra barn. Såg en film på Aimeé, Lucas vän från föräldragruppen, där hon sitter själv på köksgolvet. Hennes mamma och pappa lägger upp filmen för att de är stolta och glada. Jag är glad för deras skull såklart.
Men när man tittar på Lucas, innan den här senaste cytostatikan, så hade han precis börjat vända på sig och det var det enda han gjorde, nu älskade han att ligga på mage. Han satt själv i matstolen, i några minuter innan det blev för jobbigt. Om han satt själv på golvet så satt han ihopvikt som en fällkniv, som alla barn gör i början. Eftersom han har ont i munnen nu så är vi tillbaka på noll, eller egentligen minus tio, med maten. Han äter inte alls själv och puréer är bara att glömma. Vi kommer få börja om med smakportioner igen. IGEN. Han är snart sju månader och vi är bara på smakportionsstadiet. Barn i denna ålder ska ju normalt äta en burk mat plus ersättning.
Och vi kan inte göra ett skit åt detta. Det är det som är så otroligt jobbigt. Han måste ju få medicinen så är det bara. Men usch vad jag vill avbryta behandlingen för att få en mer normal bebis. Jag gråter när jag skriver detta, för man ska inte känna så. Lucas måste ju såklart få behandlingen för att bli frisk, något annat finns inte för då kommer vi förlora honom. Men fan vad jag vill ha en normal mammaledighet. Varför skulle vi drabbas utav detta? Vad har vi gjort för fel?? Jag njuter inte av bebistiden som man ska. Visst så blir jag så otroligt glad när Lucas utvecklas, även om det tar såå mycket längre tid än normalt.