Uppdatering
Nu är det länge sedan jag skrev. Det har varken hänt så mycket eller funnits tid. Allt, provmässigt, ser bra ut. Han ligger just nu lite lågt men det beror nog främst för att vi håller på fastetiderna nu vid medicineringen.
Vi har hunnit vara i Uppsala en vända. Mamma följde med och då vi inte hade varit på sjukhus ett tag så trodde jag att jag aldrig skulle få sova. Jag skäms över mitt dåliga tålamod, men när han är trött men bara gråter utan att somna då är det så psykiskt påfrestande att det inte ens går att förklara. Och nej, det är nog inte som för alla andra föräldrar.
Och nu har Lucas varit både förkyld och magsjuk. Förkylningen är borta tack och lov, men jag tror att den förbannade magsjukan håller ett otroligt starkt grepp om Lucas. Det är två veckor sedan han blev magsjuk, det gick över men Lucas har hela tiden varit jättelös i magen. Kräkts någon gång men det kan såklart ha andra förklaringar. men nu ser han så sjukt smal ut igen så jag bävar för det värsta. Nu när han åt sist skulle jag prova med morot först. Bara att glömma så jag gick för att hämta ersättning och när jag kommer tillbaka har han kräkts lite. Jaha. Han äter upp ersättningen och en stund efter så kommer ALLT upp. Det är så otroligt jobbigt att han fortfarande har sviter efter magsjukan. Han kan inte må bra av detta men som tidigare så lyssnar inte riktigt sjukhuset. Jag ringde nu idag ang att han fortfarande är lös och de tycker att vi ska avvakta. Jag får spel på detta.
Idag är mitt humör på det sämsta planet någonsin. Jag ångrar att vi skaffade barn. Hade vi inte skaffat barn precis då så kanske inte vårt barn drabbats av cancer och klarat av att vara magsjuk som ett vanligt barn. Eller var det vårt öde, att vi skulle få ett barn med cancer, oavsett när vi skaffade det? Det är så sjukt jobbigt att ha dessa tankar. Skäms. Men ibland önskar jag att Lucas inte hade funnits. För jag hatar det han får gå igenom.. Men hans leende är det finaste som finns och han är vår så jag vill såklart inte att han försvinner eller aldrig hade kommit till oss. Jag vill bara inte att han ska få lida mer av cancern..
Vi har hunnit vara i Uppsala en vända. Mamma följde med och då vi inte hade varit på sjukhus ett tag så trodde jag att jag aldrig skulle få sova. Jag skäms över mitt dåliga tålamod, men när han är trött men bara gråter utan att somna då är det så psykiskt påfrestande att det inte ens går att förklara. Och nej, det är nog inte som för alla andra föräldrar.
Och nu har Lucas varit både förkyld och magsjuk. Förkylningen är borta tack och lov, men jag tror att den förbannade magsjukan håller ett otroligt starkt grepp om Lucas. Det är två veckor sedan han blev magsjuk, det gick över men Lucas har hela tiden varit jättelös i magen. Kräkts någon gång men det kan såklart ha andra förklaringar. men nu ser han så sjukt smal ut igen så jag bävar för det värsta. Nu när han åt sist skulle jag prova med morot först. Bara att glömma så jag gick för att hämta ersättning och när jag kommer tillbaka har han kräkts lite. Jaha. Han äter upp ersättningen och en stund efter så kommer ALLT upp. Det är så otroligt jobbigt att han fortfarande har sviter efter magsjukan. Han kan inte må bra av detta men som tidigare så lyssnar inte riktigt sjukhuset. Jag ringde nu idag ang att han fortfarande är lös och de tycker att vi ska avvakta. Jag får spel på detta.
Idag är mitt humör på det sämsta planet någonsin. Jag ångrar att vi skaffade barn. Hade vi inte skaffat barn precis då så kanske inte vårt barn drabbats av cancer och klarat av att vara magsjuk som ett vanligt barn. Eller var det vårt öde, att vi skulle få ett barn med cancer, oavsett när vi skaffade det? Det är så sjukt jobbigt att ha dessa tankar. Skäms. Men ibland önskar jag att Lucas inte hade funnits. För jag hatar det han får gå igenom.. Men hans leende är det finaste som finns och han är vår så jag vill såklart inte att han försvinner eller aldrig hade kommit till oss. Jag vill bara inte att han ska få lida mer av cancern..