Måndagen 9 juni
8 dagar kvar. Tills det har gått ett år sedan vi åkte in ovetandes till Eskilstuna. Lucas mår bra och går upp i vikt och är livlig till tusen. Idag ska vi in till sjukhuset och ta blodprover och jag hoppas verkligen att han har stabiliserat sig nu. Så vi kan få ledigt i två veckor istället för att åka dit varje vecka.
Och en anledning till är att om han ligger bra i några veckor så kommer de operera bort CVKn. En sådan lättnad skulle det vara. Han skulle kunna sova i bara blöja, springa ute i solen naken, slippa lägga om ingången (som vi bara gör nu för att om han skulle lyckas få tag i den så finns det ett litet extra stopp) och slippa oron om att det kommer in bakterier i slangen som isåfall skulle gå rakt in i blodet.
Det blir inte så många inlägg nuförtiden. Och hur kul skulle det vara att läsa om samma sak hela tiden. För nu äntligen, peppar peppar, så går ju allt bra med mat och viktuppgång. Och behandling såklart. I tio månader så kämpade vin med maten och nu äter han ju som sagt var själv. Tuggar bitar och sväljer. Underbart.