lucaskamp.blogg.se

Den 18/6 2013 fick vi, Amanda & Henrik, det hemska beskedet att vår älskade son Lucas, 15 veckor och 4 dagar gammal, har leukemi.

Långt inlägg

Publicerad 2013-08-03 11:00:23 i Vår lille Prins Lucas

 
Jaha, då var vi tillbaka i Uppsala då. Anledningen är den förbannade knappen.
 
I söndags så hade ju Lucas återigen feber. Vi åkte in kl fem på morgonen och då allt såg hyfsat ut så fick vi åka hem igen. Men då febern kom tillbaka så åkte vi in igen vid sjutiden på kvällen. Och då blev vi inlagda och Lucas fick antibiotika mot både virus och bakterier.
 
Han blev dock inte bättre, eller febern försvann och kom sedan tillbaka. Och så på tisdagsmorgonen så kräktes han lite. Knappen fortsatte att vara lite, precis som tidigare. Men vi blev skickade ner till röntgen för att kolla buken igen. Det visade sig att han hade något som heter frigas i magen. Alltså luft som läckt in i buken. När vi fick veta det så blev det en jäkla cirkus. Vi skulle helt plötsligt åka akut till Uppsala med ambulans. Detta fick vi veta 16.10.  En av oss skulle få åka med och det fick bli jag. Henke ringde till hans mamma då han inte ville köra själv till Uppsala. Vi fixade med bilbarnstolen då det inte var säkert att den ambulansen hade skulle passa.
 
Henke åkte hem till Strängnäs för att packa ner lite extra kläder och möttes upp av hans mamma och hennes man. Jag satt fortfarande kvar på rummet. Jag fick veta efter en och en halv timme att de inte skulle komma fören kl 18 och jag blev då lite upprörd då det var akut. Men när ambulanspersonalen sedan kom, kl 18.20, då hörde jag barnläkaren, som följde med i ambulansen som extra övervakning då han trodde att de var sommarvikarier som inte är så vana vid barn, prata med en av killarna att han förstod inte varför personalen på avdelningen jagat upp sig så då Lucas faktiskt MÅR bra trots att han inte borde göra det. Så första gången jag fick åka ambulans, ja då fick jag inte ens åka snabbt. Tacksamt dock att det inte var så akut som jag först fått förklarat för mig. 
 
Vid halv åtta så var vi framme i Uppsala. Vi möttes av Henke nere i entrén, som redan varit där i nästan 45 min. Barnkirurgen som opererat in knappen hade stannat kvar och kom till oss för att förklara läget. Det mest troliga är att stygnen på insidan av magen lossnat då han svullnat otroligt mycket när han gick på kortison och eftersom hans vita blodkroppar, som hjälper till att läka sår, är så nedpressade så hjälper de helt enkelt inte till.  Läkaren knuffade i tre extra ml i kuffen så att det ska bli tätare och han sa även att Lucas skulle röntgas och heller inte får äta, tills på fredag.
 
Där brast jag. Just då så kände jag att "Nu slutar jag amma, punkt!" men känslorna blev för mycket och jag grät, jag vill ju mata min son, NU! Och för alltid. Men då jag inte haft någon bra erfarenhet med att pumpa så kändes det hopplöst. Men barnläkaren Susan sa att det är otroligt bra om jag ammar honom, hon sa även att hon tycker Lucas är pigg och glad och fin, trots den hårda behandling han går igenom och att det kan bero på att han just ammas.

Kommentarer

Postat av: Ingrid & Peter

Publicerad 2013-08-04 06:18:15

Ibland måste det kännas riktigt tungt att vara förälder med alla de beslut som måste tas för att Lucas skall bli bättre! Tråkigt att knappen strular - hoppas det löser sig snart! Fortsätt amma!
Kramar i mängd

Postat av: Frida

Publicerad 2013-08-06 15:19:17

Fortsätt kämpa med amningen gumman så du inte ångrar dig'! Beundrar er styrka!! Massa kramar från mig Gibra och Mattias <3

Svar: Det gör jag. Pumpar och pumpar för att hålla igång. Och nu ska han ju förhoppningsvis få börja amma imorgon eftermiddag om allt går bra! :) Kramar tillbaka
Amanda Gustavsson

Postat av: Frida

Publicerad 2013-08-07 01:08:55

Vad skönt! Håller tummarna för att det funkar bra för er! Sov gott kram <3

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela