lucaskamp.blogg.se

Den 18/6 2013 fick vi, Amanda & Henrik, det hemska beskedet att vår älskade son Lucas, 15 veckor och 4 dagar gammal, har leukemi.

fortsättning av början..

Publicerad 2013-06-18 21:40:00 i Vår lille Prins Lucas

 

Torsdagen den 13/6 så sov han till kvart i tio, efter att ha varit vaken tidigare på morgonen såklart. Kl tio hade jag bestämt att vi skulle gå de nästan 3 km som det är upp till BVC. Så jag matade honom i lite smått panik och så klart så passar han på att bajsa, till mammas stora, inte, glädje. När jag bytt blöja och kommit iväg så har klockan hunnit bli kvart över tio och det tar normalt ca en halvtimme för mig att gå upp. Så även denna gång.

Vi hade tid kvart i elva men jag hade också fått veta att det kunde dra ut på tiden då Holger var fullbokad. Sådan tur hade jag inte nu. Det var vår tur på en gång och där satt jag varm och svettig medan han kollade in knölen, som nu var rosa och mätte 35x35 mm. Holgers utlåtande var att det kanske var en lokal infektion. Så han ville att vi skulle ner till vårdcentralen direkt för att ta blodprover och att vi skulle åka till Eskilstuna på måndagen den 17/6 för ultraljud av knölen. Men vårdcentralen ville inte ta prover honom eftersom är så liten så det fick lova att bli provtagning i Eskilstuna.

Inför besöket på Mälarsjukhuset i Eskilstuna så fick Henke ta ledigt, då jag inte gillar nålar och likande och beroende på vad vi skulle få för svar vara med så jag inte skulle vara ensam. Vi åkte först till Holger på vårdcentralen så att han fick skriva ut en remiss på blodproverna som skulle tas och ultraljudet. Vid niotiden så var vi på barnakuten och blev genast mottagna av underbart gullig personal som gjorde sitt bästa för att få ut några droppar blod från vår lilla skrikande kille. Det är något han inte gillar, bli stucken och fasthållen. Vi hamnade i kö inför ultraljudet och det var inte vår tid fören halv två så vi passade på att åka ut till Tuna Park för att shoppa lite nya kläder till honom och så vi skulle få i oss lite lunch. Vid kvart i ett så börjar vi röra oss tillbaka mot sjukhuset. Fem över halv två så får vi komma in på röntgen. Lucas blir lite skrikig så jag ammar honom under tiden som läkaren gör ultraljudet.

Vid fem över två så är ultraljudet klart och vi får gå upp till barnakuten igen. Där får vi sitta och vänta i två och en halv timme. Jag sitter och tänker på det sista som läkaren på röntgen sa till oss innan han gick, ”Har han slagit sig?”.. Jag tänkte att eftersom det tar sådan lång tid så blir säkert SOC inkopplat för att de har misstanke om att vi slagit honom. Vid halv fyra så får vi äntligen komma in i ett rum för att träffa en läkare. Men vi blir sittande till tio i fem lite drygt innan de kommer in. Två stycken läkare. De säger att det är vätska i knölen, men vilken typ av vätska vet de inte vad de är. Kan vara blod eller ”hjärn”vätska. Vi frågar då hur blodproverna sett ut och de tittar frågandes på oss. Där förlorade jag respekten för de två läkarna.

Läkarna kom sedan tillbaka med blodsvaren och sa att han hade för mycket vita blodkroppar, för få röda blodplättar och dåliga blodvärden. Men dessa två läkare var utländska, och inget ont om utländska läkare men de måste lära sig bättre svenska (!) för vi förstod inte hälften av vad de sa. Och knölen som innehöll vätska var enligt dem både ovan och under skallbenet. Som tur var så kom det in en äldre svensk manlig läkare. Men det var då våra liv förändrades helt..

Den manliga svenska läkaren satte sig ner bredvid mig, jag låg på britsen med en söt sovande Lucas på mitt bröst. Han började prata med oss och nämnde återigen blodproverna. Han sa ett, det enda ord jag hörde mitt ibland allt, blodsjukdom. Min fråga var lite snyftandes ”leukemi?” och han svarade ja. Där, på bristen med min son på bröstet, brast jag ut i gråt..

 

Kommentarer

Postat av: Dessi

Publicerad 2013-06-18 22:03:25

Vi alla fixar detta tillsammans !

Postat av: Therese

Publicerad 2013-06-18 22:22:19

♥♥♥♥

Postat av: Anna

Publicerad 2013-06-18 22:22:28

Tårarna rinner för mina kinder, stor styrkekram till er! De här fixar nu!!
Jag hade själv leukumi som barn (fick besked när jag var 9år). Så jag kan inte säga att jag vet hur ni känner då de inte var mitt barn, men jag vet vad man får gå igenom. De är tufft men det går fortare än vad man tror. De är så himla duktiga och fantastiska läkare/sjuksköterskor mfl idag. Om du känner att du vill prata med någon med lite erfarenhet av sjudomen, tveka inte att höra av dig!!! 0737 13 62 68. STOR KRAM!! <3

Postat av: Anna

Publicerad 2013-06-18 22:23:50

Tårarna rinner för mina kinder, stor styrkekram till er! De här fixar nu!!
Jag hade själv leukumi som barn (fick besked när jag var 9år). Så jag kan inte säga att jag vet hur ni känner då de inte var mitt barn, men jag vet vad man får gå igenom. De är tufft men det går fortare än vad man tror. De är så himla duktiga och fantastiska läkare/sjuksköterskor mfl idag. Om du känner att du vill prata med någon med lite erfarenhet av sjudomen, tveka inte att höra av dig!!! 0737 13 62 68. STOR KRAM!! <3

Postat av: Laila

Publicerad 2013-06-18 22:26:08

Massor av kramar till er!! <3

Postat av: Carolina

Publicerad 2013-06-18 22:49:16

Kära kusin, denna kamp ska Lucas tillsammans med er klara. Det finns inget annat!! <3<3<3
Finner inga ord, det är så ofattbart. :-(
Styrkekramar och kärlek till er tre från Nils, Rut, Jonas och Carolina

Postat av: Johanna

Publicerad 2013-06-18 22:57:03

Amanda <3 All kärlek och styrka till dig! Så fint du skriver, och så smärtsamt och hemskt. Jag hoppas att alla ni möter nu kommer ta emot er på bästa möjliga sätt och att Lucas får vård bortom allt!
Det känns som att det inte finns någonting man kan säga, eller göra... Jag delar er smärta och sänder styrka och värme i mina tankar!
Varma kramar <3 <3 <3 <3

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela