Början..
18 juni 2013 kl 8.30
Just nu sitter jag och Lucas på rummet på Uppsala Akademiska sjukhus. Henke är och fixar med parkeringen. Det hela började med en knöl på huvudet.
Det är ca en månad, den 12/5, sedan jag var och tränade på Balanze. När jag kom hem så var jag så stolt över att jag kommit iväg till gymmet och lämnat Henke ensam med Lucas. Och när jag sen skulle amma Lucas så såg jag den, en bula på huvudet. Jag ropade direkt på Henke, då jag tyvärr misstänkte att han råkat slagit i honom någonstans, och när han såg den blev han lika förvånad han. Vi tänkte att någon av oss råkat slagit i honom och att bulan skulle försvinna snart.
Men den försvann inte. Vi tog upp detta med vår BVC-sköterska Jenny, på min födelsedag då vi träffade alla föräldrar igen efter att alla bebisar kommit ut. Jenny fixade en tid hos barnläkaren Inger åt oss. Torsdagen den 24/5 var det dags. Hon kände och klämde och mätte. Hon trodde att det var en helt ofarlig fettknöl eller en reaktion på ett insektsbett. Knölen mätte 15x12 mm.
Tisdagen den 4/6 så var det dags igen för ett föräldragruppsmöte på BVC. Jag hade då sett att knölen hade varit lite rosaröd dagen innan och även den dagen. Jenny tittade på den igen och även en annan Jenny kikade. Vår Jenny sa till mig ”Blir du orolig om jag säger att den har växt?” varpå jag svarar att jag också sett det. Igen så kollar Jenny efter en tid med en barnläkare, denna gång heter han Holger. Honom skulle vi inte få träffa fören den 13/6. Lucas börjar nu att vända sig från rygg till mage, han älskar att ligga på sidan eller på mage när han sover och han är gladare än någonsin, skrattar när vi kittlar honom och växer som han ska.