lucaskamp.blogg.se

Den 18/6 2013 fick vi, Amanda & Henrik, det hemska beskedet att vår älskade son Lucas, 15 veckor och 4 dagar gammal, har leukemi.

6 månader idag

Publicerad 2013-09-01 18:54:03 i Vår lille Prins Lucas

 
Idag blir vår älskade Lucas 6 månader. Mer om just det har jag skrivit i andra bloggen.
 
Men det som jag inte ville skriva där är att nu när han blir sex månader det betyder ganska mycket för mig. Nämligen att jag får följa med in när han ska sövas nästa gång. Och då bara se när han "somnar in" sen får jag allt gå därifrån. Men eftersom jag trodde att jag fick följa med in redan första gången, men då bokstavligen fick vända i dörren så känns det viktigt och lärorikt att följa med nästa gång. Jag kommer gråta då, det vet jag. Men jag måste vara stark den dagen då han vill ha med någon av oss in, det kan inte vara första gången för då blir det kaos.
 
Så om två-tre veckor så får jag sätta på mig en vit skjorta, blå mössa och blå tossor på fötterna och gå in på operation. Vilken märklig känsla.

Kommentarer

Postat av: Anna

Publicerad 2013-09-01 20:01:13

Stort Grattis till lille Lucas!

Varför har de en åldesgräns på att barnen måste vara över 6månader för att föräldrarna ska få vara med när de sövs?

kraam

Svar: Han tackar!!
Ja du, jag vet faktiskt inte varför de har en gräns, de uppe på avdelningen visste inte ens att det var så nere på operation. Men det är en regel de har så det har bara varit att respektera.

Kram
Amanda Gustavsson

Postat av: Susanne Malmgren

Publicerad 2013-09-02 13:32:07

Att gråta när ens lilla plutt ska sövas.. Ja du Amanda, det kan jag lova dig att du gör. Jag har fått följa med Michael mååånga gånger under årens lopp och jag gråter varje gång. Känslorna bara strömmar inombords och det går inte att stoppa. När de sedan ringer från uppvak och man får komma ner och sitta med sin son tills han vaknar...då sitter man bara där och tittar. Känslorna bara svallar och gråten finns där igen och KÄRLEKEN...Man vill bara skydda och hålla om. Att ha varit på sjukhus en längre tid och inte veta hur framtiden skulle bli är det tuffaste jag gjort, men med facit i handen 20 år senare så står vi här stolta och starka. Känner med er och sänder Styrkekramar i mängder.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela