Liv i kaos..
Åh, jag orkar snart inte mer.
Lucas har börjat kräkas igen. Dels så vet vi inte varför och idag så är han snorig och slemmig. FAN! Vi ska upp till Uppsala idag och då får vi se om han gått upp eller ner i vikt. Om han stannat av, ja då måste vi väl öka mängden mat helt enkelt. Börja gå upp på nätterna igen..
Och återigen så går tvättmaskinen igen, beror såsklart av alla kräkningar, och jag hatar att den där jävla torkställningen står i vardagsrummet hela tiden!! Jag vill ha hus så att man kan gömma undan allt i en tvättstuga! Den gör så att det aldrig får bli riktigt fint i vardagdsummet. Och därför blir hela lägenheten kaos. Vi har ju inte blivit vuxna för fem öre när det gäller städning. Kan ju tro att två 10 åringar bor här för fan..
Och snart sätter de in kortison igen. Då kommer vårt liv bli ett helvete igen. För nu vet vi ju hur Lucas blir med kortison. Att han blir hungrigare stör mig inte så mycket, bara han får behålla maten, utan det som är jobbigt är att han kommer ha kortare stubin än mig och Henke.
Jag skulle bara vilja gå ut ur lägenheten och lämna allt... för en vecka. Men det kommer inte Henke klara. Och jag skulle inte klara det heller om Henke gjorde likadant. Men jag går under snart om jag inte får semester från Lucas. Jag älskar honom mest av allt i världen men fan vad han går mig på nerverna. Hade han inte varit sjuk och Henke jobbat som vanligt så hade jag inte känt så här. För då hade inte jag och Henke haft lika lätt att reta oss på varandra och jag hade kunnat aktiverat mig på dagarna med babysång, fika inomhus och massa annat skoj.