Jävla sjukdom
Åh nu är vi återigen där. Lucas får inte behålla så mycket mat. Varför? Jo för att han har sonden och i Uppsala så sov han utan pyjamas inatt igen, men sjukhusskjorta hade han men inget på benen utom täcke som han hela tiden sparkar av sig. Nu är han återigen slemmig i halsen och så fort han hostar till så kräks han. Det är som sagt var det enda sättet för honom att få upp slemmet eftersom han inte kan harkla sig som oss. Men det är så otroligt jobbigt att se honom kämpa. Kämpa för att få andas normalt efter det att han kräkts upp slemmet.
Låt dessa två år och tre månader som återstår gå fort. Så fort som en blinkning. Nu.
Nej, det gick inte. Så då fortsätter jag att kolla på Björnbröder med Lucas. För när man är sjuk, ja då får man ligga och mysa och kolla på film. Hur liten man än är.