Helgen
När vi åker in till Eskilstuna på behandling så är vi på dagvården. Men tack vare att Lucas är så pass liten så har han ett "infantil"schema ang hans behandling. Vilket innebar att vi fick vara på avd 62, barnavdelningen, i helgen. Det skulle ju inte vara några konstigheter. Om det inte vore för en sak.
I lördags så kom vi till avdelningen kl 12. Vi trodde att vi hade tid kl 13. Så vi tänkte att vi skulle kunna starta allt lite tidigare. Vi hade tid kl 14. Det var vårt eget fel såklart. Men halv två så började de göra iordning allt. Blodprover skulle tas innan de kopplade på cytostatikan. Och då kommer en av de läkarna in som vi träffade dag ett, när vi fick beskedet. Hon säger att Lucas ser blek ut och säger att de måste ändra proverna till akuta och att vi måste vänta kvar på svaren, om han har lågt hb så måste han få blod. Vi blev väldigt förvirrade då vi ställt in oss på behandlingen bara. Och vår riktiga läkare hade inte sagt ett ljud om akutprover. Nu sjönk hon ännu lägre hos oss.
När vi fick svaren på proverna så såg hbet bra ut, det låg på 100. Men de vita blodkropparna var väldigt låga så vi fick åka hem. Men om han fick temp på 38 eller högre eller blev hängig, då var vi tvungna att åka in igen. Vi åkte upp till mamma och pappa för att äta middag och febern höll sig borta.
På söndagen var det ju dags igen för behandling. Vi kom till elva, som avtalat, och de ville ta nya prover. Det hade jag förstått. De såg likadana ut även denna gång så vi fick samma regler som förut. Cytostatikan kopplades på och vi kom hem vid tretiden.
Igår så visste vi att det skulle tas blodprover. De ville se så att han hade bra med röda blodplättar eftersom han skulle få en spruta i benet. Han låg under normalt men över gränsen för att inte få sprutan. Så de emlade, gav Alvedon och så hade vi ett tredje alternativ, att ge honom en extra medicin som är smärtstillande och lugnande. Den skulle göra så att han kunde sova hela dagen och med andra ord kanske vara vaken hela natten. Så den valde vi bort. Och han klarade sprutan förvånatsvärt bra. Han grät men när det var klart så var han snart glad igen.
Cytostatikan kopplades på en timme efter sprutan, tack vare den så är det observation i två timmar då den kan ge en allergisk reaktion och påverka andningen. Och vid halv elva så fick vi åka hemåt igen.
Och nu sitter vi här igen, klockan är strax tio. Vi ska snart hem igen och då äta lunch hemma för att sedan träffa Camilla, Farid och deras lille son i hamnen för lite glass. Så skönt att vi kan leva lite normalt iallafall.