Vilken natt!
Igår kom vi ju till Uppsala. Sköterskorna gjorde lite koller så som vikt, längd, temp m.m. Efter att det var klart så tog vi vagnen och gick ner på stan. Jag hade ju såklart glömt att packa ner ris till vår thaimat.
När vi kom tillbaka så sov Lucas och det var dags för oss att laga iordning riset. Jag som hatar halvfabrikat hade föreslagit "boil in bag"ris, lite smidigare att ta med sig varje gång, och det funkade bra. Vi satte oss på balkongen och åt maten. Lucas sov vidare.
När vi kom tillbaka till rummet så fick vi nästan direkt veta att Lucas fått en operationstid inför torsdagen. Klockan åtta på morgonen! Halleluja blev min reaktion! Fastande från klockan 12 dock men vi sa till om dropp tidigt och de lyssnade på oss. Jag somnade runt tio i tio och vaknade igen vid tio över tio då nattpersonalen hejade. Jag sa till Lisa, undersköterskan, att väcka mig vid halv tolv så att Lucas skulle få äta en sista gång. Hon skrattade och frågade hur hon skulle väcka mig då det var hon som väckt mig en gång tidigare utan att jag faktiskt vaknat. Men klockan tjugo över elva så vaknade Lucas själv och ville ha mat. Halv tolv kom Lisa in och väckte mig, Lucas hade ätit klart innan, så jag sa till henne att han var klar.
Och denna natt skulle visa sig vara den värsta hittills. Lucas vaknade vid tio i tolv igen och ville ha mat. Så det fick han. Om jag minns rätt så som somnade han inte om fören vid halv tre och då hade jag och Henke fått byta av varandra flera gånger. Den som inte hade Lucas fick såklart sova. Han vaknade igen vid halv fem och samma visa igen. Henke hade honom sist och vid halv sju kom han in med Lucas som skrek och jag tog honom i sängen med mig och han somnade nästan direkt. Sedan sov vi tills sjuksköterskan Susana kom in med ett emlaplåster vis tjugo över sju. Lite sent men vi hann att duscha Lucas och var på operation i tid. Susana sa att det inte alls är vanligt att få en tidig tid, och framförallt inte den första. Men med tanke på natten så tar jag hellre en lite senare tid.
Nu sitter vi på BUVA för sjätte gången i ordningen. Och för en månad sen satt vi på rum fyra med tårar i ögonen, då vi precis kommit till Uppsala för första gången.