Bakslag nummer 1000....
I onsdags så fick äntligen Lucas mat i magen.. Först 20 ml glukos som han fick behålla, sedan två timmar senare så fick han 50 ml mat som han fick behålla och när han vid 14.00 skulle få 70 ml men efter 25 ml så kom allt upp. Vi försökte igen lite senare och då fick han i sig 35 ml. Som kom upp två och en halv timme senare.. Då kräktes han även galla.
I torsdags skulle han sövas oich därmed vara fastande. Men eftersom han gick på näringsdropp så behövde vi inte oroa oss för någon direkt hungerkänsla. Men vi halv åtta på morgonen så får vi veta att han skulle få flytande mat fram till åtta, med andra ord kunde det bli operation på eftermiddagen, och då jag nyss pumpat ut hela 14 ml (jävla skit-tuttar jag har) så fick han det genom sonden och det fick han tack och lov behålla. Vid två så kördes han in på op för benmärgsprov, medicin in i ryggen och ett borreliaprov. Tack vare fästingbetet han hade i maj.
När vi kom ner till BUVA när han var klar så hoppades jag att han skulle vara så pass hungrig att han skulle ta bröstet, eftersom han inte ens fått näringsdropp från kl 8 och nu var klockan 16.. Men för varje gång som han kom nära bröstet då vände han bara bort huvudet, som han gjort nu efter också. När vi kommit upp till avdelningen så provar vi med mat igenom sonden igen och det går bra, tills dess att han kräks igen och då kommer det även brunfärgat kräk. Då han inte har bajsat sedan tidig morgon så går tankarna om både blod och bajs i kräket, vilket gör oss arga för att inget görs (de är såklart vana men inte vi) och förvirrade. Det visade sig igår att det bara var blod då de skickade iväg det på analys. Natten fortsatte utan problem.
Igår så sa vi att vi skulle börja försiktigt med 15 ml och det gick bra. Sedan blev det 15 ml till efter 2 timmar ca. När den maten har fått vara kvar så vågar vi oss på hela 50 ml. Och det går också bra, tills vi är ute och går då lite kommer ut. Men inte så att vi är oroliga. Några timmar senare blir det 50 ml till men det kommer tyvärr upp igen.
Och nu i morse så vaknar han och är jättetäppt i näsan. Vi tror att han sväljer för mycket snor, då han varit snorig några dagar och att det är det i kombination med en otroligt tjock sond som är problemet. Så nu har jag varit på apoteket och köpt en ny snorsug.
Men det är då inte allt. Efter operationen så fortsatte Lucas att ha feber, och den gick inte att fastställa vart den kom ifrån. Så de tog lite blodprover för att kolla om han har ett virus i kroppen. Och såklart så hade han det. Och det kan han ha haft sedan starten av hela denna cirkus. Sedan vi fick veta att han var sjuk. Det innebär antibiotika två gånger om dagen med tolv timmars intervall i två veckor. FUCK! Och det skulle vi behöva åka till sjukhuset för. Ännu mer fuck. Men som tur är så gick det att lösa. Vi kommer få ge den medicinen genom hans CVK. Jippie! Nu har vi settv på två gånger då den sätts och ikväll ska jag göra detta. Mycket att tänka på då. Det ska spritas händer, förkläde, handskar, sprita kopplingen, spruta in lite koksalt och då öppna klämman, backa så att man ser att det kommer blod, spruta in igen klämma åt, sprita kopplingen igen och koppla på bollen som medicinen är i och klämma upp på två ställen.
I bollen som medicinen är i så är det vakuum på något vänster som kanske pressar in medicinen på en timme. Helt sjukt hur man kan lösa saker. Så det är en positiv grej i det hela. Det och att benmärgsprovet från dag 33 visar att det inte finns några leukemiceller, alls. Och vi har också fått veta att den tuffaste behandlingen är i drygt 6 månader och sedan är det i stort sett bara hembehandling! Men efter över två veckor på sjukhus så vill man inget annat än hem. För nu börjar dopet komma i kläm..
Och detta uppdaterades visst inte som det skulle på lördagen när jag skrev detta bara så ni vet. ;)
